Maskulinitet, psykisk ohälsa och kvinnovåldets skuggsida


Insändare

Maskulinitet, psykisk ohälsa och kvinnovåldets skuggsida

Mäns våld mot kvinnor är ett komplext samhällsproblem. För att förstå det behöver vi syna de traditionella mansnormer som präglar vår kultur - att vara stark, behärskad och aldrig be om hjälp. Dessa normer kan leda till allvarlig psykisk ohälsa hos män, som i sin tur blir grogrund för destruktiva beteenden. Ett tydligt exempel är våldet som sker i nära relationer.

Hur bemöter vi denna dynamik här på Åland? Vad händer i mötet med stödsystemen när en kvinna söker hjälp efter att mannen gått över styr, tappat fattningen och kvinnan blir utsatt? Och vad säger det om oss som samhälle?

Kanske är det den "åländska tryggheten" som paradoxalt nog bidrar till att osynliggöra våldet. I en liten gemenskap där man inte "skvallrar på grannen" eller "lägger sig i andras liv" kan tystnaden bli en skyddande mur - men för vem? För den utsatta kvinnan blir muren ett fängelse. För mannen som utövar våld blir den en tyst acceptans.

Statistiken är oroväckande. Forskning visar att omkring hälften av unga män i åldrarna 15–30 år utövar våld i sina relationer. Varför? Beror det på sociala normer, uppfostran eller maktstrukturer? Är det machokulturen som uppmuntrar till våldsbenägna handlingar, eller handlar det snarare om bristen på goda förebilder?

Kanske anammar unga män vår tystnadskultur. De lär sig att knyta näven i fickan i stället för att säga ifrån. De lär sig att lösa aggressioner genom att supa sig fulla på helgerna - oftast i sällskap med varandra, i bastun, där det plötsligt blir tillåtet att uttrycka känslor. Men uttrycken blir våldsamma. I ord. I handlingar. Mot varandra. Mot kvinnorna.

Frågan vi måste ställa oss är enkel men obekväm: när vi ser åt andra hållet, vem skyddar vi egentligen?

Text av: Emma Nolander & Anne Maya Hage



Mielipidekirjoitus

Maskuliinisuus, mielenterveys ja naisiin kohdistuvan väkivallan varjopuoli

Miesten naisiin kohdistama väkivalta on monimutkainen yhteiskunnallinen ongelma. Sen ymmärtämiseksi meidän on tarkasteltava perinteisiä miehisyyden normeja, jotka leimaavat kulttuuriamme – olla vahva, hillitty eikä koskaan pyytää apua. Nämä normit voivat johtaa vakaviin mielenterveysongelmiin miehillä, mikä puolestaan luo pohjaa tuhoisalle käyttäytymiselle. Selkeä esimerkki tästä on lähisuhteissa tapahtuva väkivalta.

Miten tähän dynamiikkaan vastataan täällä Ahvenanmaalla? Mitä tapahtuu tukijärjestelmien kohtaamisessa, kun nainen hakee apua sen jälkeen, kun mies on menettänyt malttinsa, mennyt liian pitkälle ja nainen joutuu väkivallan kohteeksi? Ja mitä tämä kertoo meistä yhteiskuntana?

Ehkä juuri ”ahvenanmaalainen turvallisuus” paradoksaalisesti osaltaan tekee väkivallan näkymättömäksi. Pienessä yhteisössä, jossa ei ”juoruta naapurista” tai ”puututa toisten elämään”, hiljaisuudesta voi tulla suojaava muuri – mutta kenelle? Väkivaltaa kokevalle naiselle muuri on vankila. Väkivaltaa käyttävälle miehelle se on hiljainen hyväksyntä.

Tilastot ovat huolestuttavia. Tutkimukset osoittavat, että noin puolet 15–30-vuotiaista nuorista miehistä käyttää väkivaltaa parisuhteissaan. Miksi? Johtuuko se sosiaalisista normeista, kasvatuksesta vai valtarakenteista? Onko kyse machokulttuurista, joka kannustaa väkivaltaiseen käyttäytymiseen, vai pikemminkin hyvien esikuvien puutteesta?

Ehkä nuoret miehet omaksuvat hiljaisuuden kulttuurimme. He oppivat puristamaan nyrkin taskussa sen sijaan, että sanoisivat vastaan. He oppivat purkamaan aggressionsa juomalla itsensä humalaan viikonloppuisin – usein toistensa seurassa, saunassa, jossa tunteiden ilmaiseminen muuttuu yhtäkkiä sallituksi. Mutta ilmaisut ovat väkivaltaisia. Sanoissa. Teoissa. Toisia kohtaan. Naisia kohtaan.

Kysymys, joka meidän on esitettävä itsellemme, on yksinkertainen mutta epämiellyttävä: kun katsomme toiseen suuntaan, ketä me oikeastaan suojelemme?

Teksti: Emma Nolander & Anne Maya Hage



Opinion piece

Masculinity, Mental Health, and the Shadow Side of Violence Against Women

Men’s violence against women is a complex societal problem. To understand it, we need to examine the traditional norms of masculinity that shape our culture — to be strong, composed, and never ask for help. These norms can lead to serious mental health issues in men, which in turn create a breeding ground for destructive behaviour. A clear example of this is violence in intimate relationships.

How do we respond to this dynamic here in Åland? What happens in encounters with support systems when a woman seeks help after a man has gone too far, lost control, and she becomes the victim? And what does this say about us as a society?

Perhaps it is the “Åland sense of safety” that paradoxically contributes to making violence invisible. In a small community where people don’t “gossip about the neighbours” or “interfere in others’ lives,” silence can become a protective wall — but for whom? For the abused woman, the wall becomes a prison. For the man who commits violence, it becomes a silent acceptance.

The statistics are alarming. Research shows that around half of young men aged 15–30 use violence in their relationships. Why? Is it due to social norms, upbringing, or power structures? Is it a macho culture that encourages violent behaviour, or rather a lack of positive role models?

Perhaps young men adopt our culture of silence. They learn to clench their fists in their pockets instead of speaking up. They learn to deal with aggression by getting drunk on weekends — often in each other’s company, in the sauna, where it suddenly becomes acceptable to express emotions. But the expressions become violent. In words. In actions. Toward each other. Toward women.

The question we must ask ourselves is simple but uncomfortable: when we look the other way, who are we really protecting?

By: Emma Nolander & Anne Maya Hage




Kommentit

Lähetä kommentti

Tämän blogin suosituimmat tekstit

Resa till Lettland, del 1/7, Riga – Justitieministeriet

Kuva
  Vi hade äran att träffa Lettlands justitieminister, Inese Lībiņa-Egnere, personligen. På bilden, från vänster till höger, syns Sari Mattsson, justitieminister Inese Lībiņa-Egnere, Jenny Lindgren och Jane Carlsson. Vi deltog som en grupp på tre, Jane Carlsson, Jenny Lindgren och Sari Mattsson, i en utbildning som pågick i två dagar och organiserades av Martha Center i Riga. Den första morgonen besökte vi Lettlands justitieminister. Utbildningen hade även 24 domare och åklagare från Ukraina som deltagare. Direktör för MARTA Centre, Iluta Lāce, välkomnar ukrainska gäster. Ministern  Inese Lībiņa-Egnere  gav en livfull redogörelse för situationen i Lettland.  Justitieminister Inese Lībiņa-Egnere berättade att Lettlands strafflag har varit i kraft sedan den 1 april 1999. Sedan dess har den ändrats flera gånger, särskilt gällande våld i hemmet. Lettland har också infört ett nytt brott som rör grym eller våldsam behandling inom familj- eller intima relationer, vilket st...
Lue lisää

Var med och skapa bloggen!

Kuva
Copyright: Sari Mattsson   Berätta din åsikt på vår blogg! Alla texter och allt material ska skickas till denna e-postadress:  knappast.aland@gmail.com Ordet är fritt, men vi publicerar inte texter som bryter mot lagen eller de pressetiska reglerna. Vi förbehåller oss rätten att förkorta inskickat material. Du hittar pressetiska reglerna här:  http://www.jsn.fi/sv/journalistreglerna/ OBS: Om du använder pseudonym på grund av ämnets känsliga natur måste du ange ditt namn, telefonnummer och din e-postadress. Dessa uppgifter är endast tillgängliga för ansvarig redaktör. Vi behöver dina kontaktuppgifter även när du undertecknar din text med ditt eget namn. Du kan skicka med en eller flera bilder tillsammans med texten. När inlägget delas öppnar människor lättare uppdateringar som innehåller bild/bilder. Det är bra att skilja fakta från åsikter. Om du presenterar faktabaserade på statistik, inkludera till exempel en länk till var informationen kan hittas. Längden bör inte över...
Lue lisää